I min bekantskapskrets använder vi ofta uttryck som ”Han har ju oxå en diagnos” eller ”Hon har ju inte bara EN diagnos” osv. Inte som skällsord utan som en halvtyst acceptens att vi alla har svårigheter, utmaningar, egenheter – kalla det vad du vill. Frågan är bara var på skalan vi ligger och hur vi själva och omgivningen ser på oss.
Att vara noggrann ses som en positiv egenskap – till en viss gräns – sedan går det någonstans över till att kallas tvångsmässig – en inte lika positiv egenskap.
Så var på skalan ligger du och hur ser du på din omgivning?