Tweenies

Troligen kommer E:s förmåga att ifrågasätta, analysera och argumentera göra henne till en fantastisk politiker en dag, men innan dess har det nog drivit mig till vansinne. Det finns inte ett enda tillfälle när hon bara accepterar det man säger. Vad  var det för fel på katederundervisningen, och läromedel som talade om för eleverna att så här är det – inget eget tänkande nödvändigt. När barnen lärde sig allmänt hyfs i skolan och respekt för vuxna – eller är det mitt jobb och i så fall hur gör man?

Vi hade ett bråk häromdagen – E och jag. Jag tror det handlade om något så banalt som att plocka undan på sitt rum. Det skall tilläggas att jag inte har några höga krav på städning men när hela garderoben ligger utspridd på golvet så tycker till och med jag att det är dags att städa. E:s svar var som vanligt att –Du kan inte tvinga mig, man får inte tvinga barn, det står i Barnkonventionen! Vad de glömde berätta i skolan var att Barnkonventionen inte gäller bortskämda tweenies.

Så där står hon, med ena benet i tonåren och försöker bryta sig loss. Ifrågasätter allt och argumenterar för sin sak. Den lilla flickan med de stora orden. Svar som fungerar på T, som –För att jag säger det, är meningslösa på henne. –Är du värd mer än jag för att du är vuxen eller, kontrar hon med då.

Jag undrar hur, eller snarare OM, hon kommer lära sig att hon inte alltid har rätt, att det finns lagar och regler som måste följas. –Det heter GARDEROB, säger jag. –Skit i, svarar hon, jag säger GABEROD. Hon är nio år och tror att hon styr världen. Vad blir det av ett barn som inte kan hantera ens den minsta motgång eller tillsägelse? Som redan i tredje klass har stött klasskamraterna ifrån sig med sin stenhårda attityd. Som bygger upp en sköld runt sig med inställningen att inte behöva någon annan. Men som ändå till varje pris vill bli accepterad.

Visst ser jag att hon mår dåligt och att hon brottas med med sin identitet. Men nu – redan? En tonårings känsloliv men med ett barns mognad…. ja, ni förstår ju själva. Om detta är tweenies-tiden så ser jag med skräck mot tonåren.