Stolt

Idag är jag varm i hjärtat. Så där riktigt varm och fylld av stolthet. Anledningen är enkel, i morse ringde T:s pappa och berättade att T tagit simborgarmärket. En oerhört banal sak men något som jag helst ville skrika ut för hela världen. Jag jublade inombords och kände mig så oerhört glad för hans skull. Det känns som om T så ofta får känna sig misslyckad och att han sällan får uppleva känslan av att lyckas. Jag kände mig stolt, och insåg då att det är en känsla jag känner oerhört sällan. Jag ställde mig frågan varför – men utan att komma på något bra svar. Men oavsett: idag är jag en riktigt stolt mamma och det känns väldigt bra.