Pojk-flickor och flick-pojkar

http://smalandsfolkblad.etc.se/kronika/hon-ar-bara-nio-och-vet-redan

Denna artikel har skapat stor uppmärksamhet i media. Många likes, delningar, kommentarer och feministiska tankar har kommit fram.

Självklart håller jag med, fast jag skulle vilja påstå att det gäller båda könen. Jag tror att det är lika vanligt med små pojkar som vill ha klackskor, prinsessklänningar och nagellack men som tidigt får klart för sig att det inte är lämpligt. Många föräldrar (läs: pappor) ser en framtida homosexualitet redan första gången den lille sonen visar någon form av intresse för rosa bling bling. För visst är det så att om man låter sin son ha örhänge och nagellack så blir han gay senare i livet?

Med det inte sagt att det är mer synd om pojkarna. Men varför kan inte debatten handla om allas valfrihet. Alla barns rätt att bara vara – att duga som de är, utan rädsla för vad andra barn (och vuxna) skall tycka och tänka. Att rosa är en färg för alla som gillar den. Och att det är lika lite fel att vara pojk-flicka som flick-pojke.

Jag minns ett maskeradkalas för längesedan när E gick som Darth Vader. Hon kom hem gråtande för att alla andra hade varit prinsessor och de hade skrattat åt henne. Jag minns oxå att jag innan kalaset funderade på att pusha henne åt prinsesshållet istället. För jag visste ju redan när hon gick, vad som skulle hända och precis som alla andra föräldrar så vill jag skydda min avkomma från elaka kommentarer. Tyvärr är det många som gör det för mycket. Övertalar barnen att gå med strömmen, istället för att uppmuntra dem att ta sin egen väg – även om den vägen är krokig och gör ont.

Men,  jag är inte bättre än någon annan förälder. Jag önskar också att mina barn vore en i mängden, att de inte stack ut åt något håll, att de bara gled med den stora massan. Att de inte avvek från mittlinjen. För den vägen är den enklaste och den minst plågsamma för både barn och föräldrar.

Så, vad tycker ni? Ska vi enas om att vi låter våra flickor vara pojkar och våra pojkar vara flickor, och så ser vi vad som händer. Om Sveriges homosexualitet plötsligt skjuter i höjden och alla uteställen svämmar över av dragqueens. Eller om det faktiskt blir så att jorden snurrar runt som vanligt och det enda som förändras är barnens syn på sig själva, föräldrarnas prestationskrav och kanske, bara kanske, köerna till BUP.