Ny medicin – igen
T har börjat med en ny medicin – igen. Jag tror att vi nu har provat allt som finns på marknaden; Medikinet, Strattera, Ritalin, Concerta och Amfetamin… Alla med olika effekt men framförallt stora biverkningar: aggressivitet, aptitlöshet, depression, sömnsvårigheter osv.
Den senaste heter Elvanse och är det första långtidsverkande amfetaminpreparatet i Sverige. Så pass ny att den ännu inte ingår i högkostnadsskyddet. Istället för fyra timmar så skall effekten av Elvanse vara i ungefär tolv timmar. 890:-/månad kostar det oss just nu – 10.000 kronor om året, är min man snabb att säga. Väl investerade pengar om det hjälper T, tycker jag. Men det är just det – OM det hjälper. Jag har varit oerhört skeptisk till att prova fler mediciner. Alla biverkningar skrämde mig och jag gillar inte känslan av att inte veta om det är min son eller en medicin som pratar. Men som alltid så tog önskan om att T skall klara skolan överhanden och jag gick (trotts 10.000:-/året) med på att prova.
Vi är nu på vår andra månad och det finns en klar positiv effekt på hans koncentration. Men även den positiva effekten har negativa sidor. Han är plötsligt mer medveten om sin omgivning och irriterar sig på klasskamrater som inte sitter still eller inte lyssnar.
Effekten av Elvanse verkar också avta ganska fort (precis som flera andra mediciner vi provat). Redan vid 4-5-tiden verkar blir dippen ganska jobbig. Han blir ledsen, irriterad, gråter och vi trippar på tå för att inte väcka den björn som sover. Ibland går han att vända, men ofta varar det resten av kvällen.
Så nu återstår att väga för- och nackdelar. På vågskålens ena sida finns koncentrationsförmågan – på andra sidan finns 5-dippen, aptitlöshet och faktumet att jag stoppar i mitt barn knark. Så hur mycket är den där koncentrationsförmågan värd? Hur avgörande är den för hans välmående just nu, och hur avgörande är den för hans välmående resten av livet?
