Mobilsvaret

Förra veckan hade jag ett meddelande på mobilsvaret från en fritidspedagog på T:s skola ”skulle vilja prata med dig lite om Theos uppförande”…. Orden bokstavligt talat ekade i huvudet och jag var evinnerligt tacksam att jag var upptagen och inte hann svara på det samtalet. det är ju ändå på nåt sät skönare när man är förberedd och hinner stålsätta sig innan samtalet. Just då ville jag bara sjunka genom jorden med en fin coctailblandning av känslor gjord på skam och ilska. Den där känslan av skam när ens barn inte gör som man vill, blandat med ilska – fast man inte ens vet vad de gjort ännu… Jag inser så smått att jag kommer få många samtal som detta och jag måste hitta ett sätt att inte gå i taket varje gång. Jag har en sån enorm känsla av maktlöshet och den växer för varje dag. Jag skulle verkligen vilja veta hur jag skall hantera Theos problem för att det skall bli så bra som möjlig för honom – nu har jag ingen aning….