Min lilla snäcka i skymundan

Denna vecka är det syskonvecka i många npf-forum och många bloggar skriver om syskonrelationer när någon i familjen har npf.

Jag tänker på min dotter. Den starka, kreativa, tuffa, självständiga, verbala och sårbara lilla E som så ofta mot sin vilja hamnar i skymundan. Jag skriver några rader medan spotify rullar i bakgrunden. Tårarna rinner och jag inser att inget kan förklara min känslor bättre än det här: http://www.youtube.com/watch?v=XbK9QyvzxVk&playnext=1&list=PL014E32DE3BC0C2BE&feature=results_video

Ryggsäck och keps
Bak och fram när hon går till skolan
Vinkar och ler
Med en frånvarande blick
Ser henne gå
Och jag känner ett styng av smärta
Satt jag med min tidning när hon gick?
Vad vet jag om dom tankar som hon tänker
Och tiden som hon ger mig rinner ut
Min lycka är dom ögonblick hon ser mig
Nån värdefull minut

Kan man ha en solkatt i en bur
Hur kan jag fånga små sekunder
Av hennes under
Kan man ha en solkatt i en bur
Dela varje var och när och hur
Var gång jag tror jag börjat ana
Har hon bytt bana
Kan man ha en solkatt i en bur

Sömniga ord
Hon och jag där vid frukostbordet
Ännu en dag
Då vi knappast ser varann
Sen när hon gått
Kommer känslan jag ofta känner
Chanserna jag hade som försvann
Vad hände med dom äventyr jag drömt om
Och resor jag planerade för oss
En vecka här och där men inte mera
Så svårt att komma loss

Kan man ha en solkatt i en bur
Hur kan jag fånga små sekunder
Av hennes under
Kan man ha en solkatt i en bur
Dela varje var och när och hur
Var gång jag tror jag börjat ana
Har hon bytt bana
Kan man ha en solkatt i en bur

Jag önskar att jag kunde stanna tiden
Och leva alla stunder om igen
Alla fina stunder