Läger på Tjörn

Det blev inte bakat, men mötet gick faktiskt bra ändå. T var på ett strålande humör till ungefär två minuter innan de skulle komma, då var det gap, skrik och allmänt ohyfsat beteende – inte speciellt oväntat, men ganska irriterande. Jag hade ju fullt upp med att torka diskbänken och hade inte alls varken tid eller lust att fjäska för honom.

Det var två väldigt gulliga tjejer som kom, en lägerledare och en lägeransvarig från socialtjänsten. De hälsade glatt på T och reflekterade inte ens över att han låg gömd under en filt i soffan. Jag gav dem en ursäktande blick som de snabbt avfärdade.

De visade bilder från en jättefin lägergård vid Runntången på Tjörn. Strandtomt med 4 stugor och ett stort samlingshus. Rena idyllen med två motorbåtar, kanoter, hinderbana, snickeriverkstad, musikrum och bastu. Det tog väl sådär två minuter innan T mjukande upp och nyfiket kom för att se bilderna. En foto från en fisketur räckte för att övertyga honom om att det verkar vara ett ganska schyst ställe. -Jag fångade typ 100 makrillar förra året, mumlade han lite lagom malligt.

Fredag till söndag var fjärde helg är det läger… Riktigt där är vi inte än och jag kan inte ens föreställa mig att T skulle klara en helg borta – men det märktes tydligt att han verkligen ville. Bara det är ett väldigt stort steg. Nästa helg är det dags att åka dit och hälsa på och sen får vi se. -Vi tar det i din takt, sa lägerledaren till T, ingen stress. När hon lade till att ”det bästa med lägret är att man slipper tjatiga föräldrar en hel helg”, så skrattade T högt, pekade på mig och svarade -Det kan verkligen behövas med denna mamman. Jojo, så låter det nu, tänkte jag, hoppas den känslan håller i sig när det är dags att vinka hej då :).