Brevet

Idag kom sammanställningen. Man tycker att jag borde varit föreberedd med tanke på att jag väntat på det i en månads tid. Lik förbannat stod jag bara och tittade på kuvertet. La det ifrån mig, tog upp det, la det ifrån mig, tog upp det igenom och öppnade det…. Sen stod jag där med en bunt papper i handen och kunde inte förmå mig att läsa. Ett halvt glas vin och ett telefonsamtal senare så sneglade jag på papperna. En skumläsning i första stycken gav mig ADHD, DAMP och autismdrag…. jag slutade läsa och la ifrån mig papperna igen. Det tog ett halvt ”Två och och en halv män”-avsnitt innan jag tog mig samman och mellan tårarna tog upp bunten och läste igenom alla sidorna. Fem sidor med problem, fem sidor som avgör framtiden, fem sidor som förändrar livet… Jag pratade med min mamma i telefon och hon frågade vad som kändes värst. Jag funderade en stund och svarade –stycket om begåvningen. Varför? undrade hon…. Jag blev tyst. Jag visste varför men kunde inte säga det. Jag vet och jag har vetat ett ganska långt tag, men på nåt sätt så känns det inte verkligt om jag inte säger det högt. Samtidigt vill jag säga, jag vill att folk skall förstå, jag vill dela med mig av mina tankar, funderingar och farhågor, men det går inte. Varför? frågade mamma igen – För att jag är rädd att de vill sätta honom i särskolan, viskade jag till slut….