Att göra eller bara vara
Jag får ofta frågan hur det går för T i skolan: Gör han sitt skolarbete? Lär han sig något? Hänger han med nu när det är färre elever? Men jag får väldigt sällan frågan om hur han mår. Skit samma om han lär sig något eller inte, tänker jag. Han sätter sig i taxin och åker dit varje dag – oftast utan större katastrofer. Han är i skolan – fortfarande korta dagar – men han är där. Han kommer hem och är på ett ganska hyfsat humör OCH han gör sina läxor. Jag tror att det är krav så det räcker. Jag tror att det är hans maxkapacitet. Kanske just nu, kanske detta året, kanske hela livet – jag vet inte. Men jag vet att det tar stora mängder energi att bara vara i skolmiljön, oavsett om han gör något eller inte.
Många verkar tro att om han bara lärde sig mer och kom ikapp jämnårigas kunskapsnivå, så hade han mått bättre. Jag tror tvärt om; den dagen som han mår bra – då har han oxå förutsättningarna för att kunna lära sig någonting. Jag skall inte säga att jag struntar i om han lär sig något eller inte – för det gör jag inte – men jag försöker göra det. Jag försöker tänka att det finns ingenting av det som de lär sig i skolan idag som han inte kan lära sig senare i livet. Kunskapen kommer inte försvinna och han kommer få många chanser till att lära sig. Hans liv däremot, det går inte att göra om. Så vill du hjälpa T, så hjälp genom att möta honom där han är – inte där du förväntar dig eller önskar att han ska vara.
det du skriver är så sant! Jag har en dotter som nu är 18 som har Asperger, hon slutade gå till skolan i 7:an och lyckades aldrig ta sig tillbaka. Det jag alltid får höra är att hon borde skaffa sig en utbildning, ingen frågar hur hon mår eller vad man kan göra för att hon ska må bättre utan all fokus är på hennes förlorade utbildning. Visst är det viktigt med utbildning men för mej ligger fokus på att få henne att må bra, att inte vilja dö och att ha en vettig sysselsättning på dagarna.
Ja, det känns tufft ibland. Hoppas hon mår hyfsat just nu i alla fall. En dag i taget.
Du har så rätt! I vårt samhälle är det alldeles för stor fokus på att hela tiden göra, göra, göra (spelar ingen roll vad) oavsett om det faktiskt gör att man mår bra eller blir lycklig. Bra att du lyckas see igenom alla normer, till de som faktiskt betyder något – att theo mår bra.