Vårdbidrag

Det är dags för oss att söka nytt vårdbidrag igen. Jag borde gjort det i november men jag har en förmåga att lägga saker som kräver mycket energi väldigt långt bak i huvudet. Jag glömmer det inte, för det ligger där och gnager – jag måste, jag måste, jag måste – men ändå gör jag det inte. Inte förrän den dagen det går ut och jag verkligen MÅSTE. Det är tröttsamt att jag gör så, det gör mig stressad och fyller mig med ångest och tankar över hur dålig jag är. Att jag är nonchalant och lat. Att jag struntar i pengarna. Det gör jag inte. Men det är så psykiskt utmattande att dra i detta och jag är alltid helt ensam. Barnens pappa är fantastisk på mycket men han lyfter inte ett finger när det gäller vårdbidraget. Har aldrig gjort. I elva år har jag drivit detta själv – ändå delar jag pengarna med honom. Ganska ofta kan jag tänka att det inte är värt besväret. Ett halvt vårdbidrag blir ungefär 3100:- /månad. Vilket innebär att jag får ungefär 1500:- , visserligen mycket pengar men som sagt – jobbet knäcker mig.

Min ambition detta året är att få bidraget höjt. T är beviljat ett halvt vårdbidrag totalt.  1/4 för hans allergi och astma och 1/4 för ADHD, DCD, autism/aspergerdrag, generell språkstörning, dyslexi samt överdriven ängslan hos barn. Jämför jag med andra så anser jag att hans npf-diagnoser själva borde ge rätt till 1/2 vårdbidrag. Framförallt nu när han är såpass gammal att man förväntar sig att han skall klippa navelsträngen och börja ta ett eget ansvar.

Men vi får väl se. Först väntar ju jobbet att sammanställa mertid och merkostnader och sedan en lång intervju med försäkringskassan. Till det lägger vi ett par månaders handläggningstid, så fortsättning följer…