Beslutet

Så kom det äntligen. Det vita kuvertet med skolinspektionens logga i vänstra hörnet. 342 dagars träget väntande var slut. Jag stod kvar på gatan, kuvertet i handen och tänkte att det är nu det händer. Det är nu allt kommer avgöras. Nån form av lättnads-förväntan-ångest-skräck infann sig och jag lade ner kuvertet i väskan. Tungan var klistrad i gommen och jag kunde inte förmå mig att öppna. Var inte beredd för den besvikelse som skulle kunna komma. Jag gick en promenad. Kuvertet brände i väskan och jag pillade på det då och då. Öppnade en bit av fliken och kikade ner, mest för att se så att det var beskedet som kommit och inte något annat. BESLUT stod det högst upp. Jag stängde ingen. Drog igen dragkedjan och fortsatte promenaden.

En halvtimme senare var jag hemma, slet upp kuvertet. 9 sidor med 10 punkters text gapade mot mig. Skumläste, bläddrade fram och tillbaka för att hitta någon form av sammanfattning. Hjärtat pumpade, adrenalinet rusade och det susade i öronen. Sen hittade jag det.

Med en djup suck sjönk jag ner på stolen. Inget glädjevrål, inget hysteriskt hoppande. Bara lugn och en harmonisk känsla av lättnad. Jag hade vunnit 🙂