Tid är en bristvara
Jag förstår verkligen inte hur folk får ihop sina liv. Visserligen är jag expert på att alltid göra någonting – men ändå. Även när jag som igår inte hade något inplanerat på kvällen utan det var en vanlig dag så blev det ju fel. Jag var hemma strax före 6 och började i stort sett laga mat innan jag tagit av mig skorna. Jag kände mig något splittrad när jag skalade potatis, rullade köttbullar och samtidigt försökte hjälpa T med läxorna. När vi hade ätit färdigt var klockan kvart över sju och då hade T bara gjort läxorna halvdant. När jag sa till honom att det alldeles strax var läggdags tittade han sorgset på mig och sa – men åhhh vilken tråkig dag… Och tyvärr kan jag bara hålla med. Det är ju jättetråkigt när det enda man hinner göra är att äta och göra läxorna. Men vad skall man dra in på? Visst, jag hade ju kunnat göra en enklare maträtt, halvfabrikat eller dylikt, vilket hade gett mig mer tid att hjälpa Theo med läxorna och det hade då gått fortare. Men då hade jag å andra sidan haft dåligt samvete för att jag ger barnen dålig mat. Alternativt kan man tycka att om man går i andra klass så skall man inte behöva ägna över en timme åt läxor när man kommer hem – men väljer jag att se det så så hamnar han ju ännu mer efter, eller? Hur gör man? Hur vränger man tiden så man får ut det absolut mesta av de få timmarna som finns mellan hemkomst och läggdags? Vad är viktigast – bra mat, bra läxläsning eller helt enkelt lite kvalitetstid med sina barn?
