Tålamod

Ett barn med npf kräver tålamod, enormt mycket tålamod. Jag vet inte hur många gånger jag har räknat till 10 idag. Det är midsommarafton imorgon och T har hela veckan längtat och tjatat om att fredagen skall komma. Det kommer två familjer till oss med barn i samma åldrar. Det går upp och ner men när det funkar så gillar T verkligen att leka med dem. Det finns en spänning, längtan, nervositet i kroppen och någon gång skall jag väl lära mig att dagen före en sån händelse är som förbannad. Det spelar ingen roll vad jag gör, ingenting kan få den dagen rätt. Det spelar ingen roll att favoriträtten stod på bordet eller att vi hoppat studsmatta tillsammans.

T behövde duscha. Han var full av gräs, svettig, smutsig och svart under naglarna. Efter en del trixande fick jag ändå in honom i duschen. Någoting gjorde T irriterad (troligen när jag sa att han skulle tvåla in sig), han bad mig gå ut ur badrummet och jag gick. Samma sekund jag går börjar skriket och jag vet att detta är början på en lång kamp. Ingenting jag gör från och med nu kan bli rätt. Jag kan gå ur badrummet och höra gapandet om att jag ju skulle hjälpa honom, eller jag kan stanna och höra skriket om att jag skall gå. Jag kan vänta, drömma mig bort och andas – men inget kommer ha förändrats när jag vaknar till liv igen.

Jag stannar. Sätter mig ner och väntar. Det skriks, svärs och schampooflaskor kastas i golvet. Jag sluter ögonen och andas. Jag slår undan tanken om hur det var när E duschade tidigare på kvällen – när det enda jag gjorde var att hänga upp handduken åt henne när hon var klar. Men man skall inte jämföra.

Kvällen fortsätter på samma sätt: – Jag tänker inte borsta tänderna. – Skulle inte du hjälpa mig att borsta tänderna. – Jag tänker inte ha pyjamas.  – Skulle inte du ta fram pyjamas till mig. – Jag vill inte att dom kommer. – Dom vill ändå inte leka med mig. osv osv…

Jag försöker lugna och trösta utan att dra för stora växlar. Förstå och förklara utan att döma. Jag misslyckas total.

Men det blev kväll idag också. T sover och jag… jag hämtar mig från kvällens cirkus med ett stort glas rött. Bara att förbereda sig för imorgon.